Det är märkligt att det kan finnas så mycket glädje i ett mjukisdjur. Detta är Patrick, en liten gosehund som döpts till Patrick av tillverkaren.

Djuret började faktiskt att laddas med glädje redan då det köptes. Historien började med att jag köpte den till min dotter dagen efter att hon föddes. Jag hade varit hemma för att bl a mata katten och var på väg tillbaka till sjukhuset, när jag smet in på den lokala baby-prylsaffären och kom ut med Patrick, hennes första gosedjur.

Under de senaste 9 åren har sedan Patrick haft en stabil och central position bland de hundratals gosedjur som dykt upp och försvunnit. Under en period fanns en svår konkurrent i form av Nalle, en beige plyschhund som dottern fått av min kusin, men när hon skänkte den till sin nyfödda lillebror hamnade Patrick åter i högsätet.

I våras var den nu 9-åriga dottern på sitt andra simläger utan föräldrar och hade självklart med sig Patrick som trygghet. När hon sedan kom hem alldeles rusig av upplevelsen av ett jättekul läger, uppdagades det att Patrick inte följt med hem! Inte bara dottern blev ledsen, utan även vi föräldrar tyckte det var mycket sorgligare än vad vi hade anat. Och trots att vi både frågade simlärare och ringde upp till den kursgården där de övernattat, så fanns ingen ledtråd till vart den tagit vägen.

Nåväl, saker är förgängliga och sakta glömdes Patrick bort.

Tills häromdagen när dottern varit iväg på övernattning i samband med ett födelsedagskalas. Det var tydligen första gången sedan simlägret som sovsäcken hade använts för där hittade hon överraskande Patrick längst ner i sovsäcken.

Hon blev jätteglad och jag måste erkänna att även jag fylldes med en varm känsla. Det var lite som en saga och den förlorade leksaken hittade hem igen.

Denna bild är av Patrick när han blivit återfunnen. Ingen speciell bild för de allra flesta av er, men för mig är det alldeles speciell.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

3 kommentarer

  1. Vad snäll du är pappa!
    han var ju typ borta i ett halv år nästan. Det var riktigtt jobbigt utan min patrik!
    Tack att du skrev om detta pappa!
    <333

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *