Ett svagt bräkande fick mig att titta ut genom fönstret. Solen har precis gått ner och bergets siluett utgör gränsen mellan land och himmel. Precis där går ett par mufflonfår och äter. Växelvis spejande och ätande utgör de en harmonisk förgrund mot akvarellhimlen i väst.
Vackra dagar med några minusgrader får man inte missa promenaden i Slottsskogen.
Förra året var det varmt ganska länge. En utflykt i stan med cykel längre ut förbi Nya Varvet gav oss en magisk solnedgång. Sonen vandrade ut på stranden när vi var på väg hem och jag tog chansen. Med mig hade jag bara min lilla Ricoh GR II vilket var fullt tillräckligt. Ja, till och med att föredra då den tar lite plats och ingen noterar när den åker fram
När jag går omkring i skogen med en kamera kommer jag förr eller senare att ta en bild av en svamp. Det är lite svårt att förklara den magi som omgärdar svampar. Men de sticker verkligen ut. Kikar man dessutom på svamparnas biologi så blir det inte mindre märkligt eller fascinerande.
Idag kom det lite regn på kvällen. Ett välkommet litet avbrott då det igår var ganska fint. Det fick i alla fall bli en liten kvällstur runt västsidan på ön. Kunde inte låta bli att ta en bild på Åstol igen, innan de nyfikna men skeptiska mufflonfåren gjorde sig påminda.
